Söderslätt förr, medeltid, soderslatt_forr

En sockenkarta över Söderslätt är minsann inte lättläst. De gamla kyrkbyarna ligger tätt, så tätt. De många stenkyrkorna byggdes ofta redan under tidigmedeltiden, alltså på 1100-talet, men kanske ersatte de i vissa fall redan befintliga träbyggnader. Vilket som kom först – byn eller kyrkan – må vara osagt, men på Söderslätt var det aldrig långt mellan helgedomarna.

Byarna i äldre tider var ofta riktigt stora om man ser till antalet gårdar. Dessutom fanns det antagligen ofta bebyggelse även utanför kyrkbyarna. Ordet ”torp” (eller på skånska gärna namnändelsen –rup eller –arp) är till exempel en typisk signal för sådana bosättningar. Ordet får väl de flesta att tänka på små skogsstugor från 1700-1800-talet, men en gång betecknade det i största allmänhet ”nybyggen” utanför moderbyarna. Kanske var en del inte särskilt varaktiga utan lades öde redan under medeltiden. Men visst fanns socknar med mer bebyggelse än enbart i kyrkbyarna.

Det finns många förklaringar till varför byarna låg så tätt på Söderslätt. I botten ligger förstås förhållandena under järnåldern med dess troligen omfattande bebyggelse. Elitens, kungamaktens tidiga intresse för området höll i sig med sillfiskets Skånemarknad i Skanör och Falsterbo. Under 1200-talet grundlades städerna Trelleborg och Malmö. Kanske gav handelsruljansen genklang hela vägen in på Söderslätt. Förhållandet i byarna med många gårdar respektive lite mark uppvägdes av att jordbruksmarken är en av de yppersta. På bördighetsskalan dominerar toppnoteringen 10, även om de sandigare kustnära zonerna kunde hålla ”bara” 8-9. Dessa tre högsta svenska noteringar återfinns å andra sidan uteslutande i Skåne… Att Söderslätt därmed skulle vara en burgen bygd är kanske en sanning med modifikation. Landeboken från 1570-talet vittnar om att byn Östra Grevie drogs med fattigdom, medan prästen i jämnbördiga socknen Arrie fick ut dubbelt så mycket tionde.

De medeltida byar som passeras av E6:an är Norra och Södra Håslöv, Hermanstorp, Vellinge, Skegrie och Maglarp. De tre sistnämnda har varit några av Skånes största att döma av äldre skriftliga källor. Byarna bands samman av en landsväg mellan Trelleborg och Malmö, som till stora delar sammanfaller med dagens motorväg. Dessutom knöts byarna ihop av ett system med fägator där djur kunde drivas utan att förvilla sig ut på de odlade markerna.

I äldre tider låg gårdarna samlade kring en bygata, eller en slags allmänning, där det gärna låg en damm eller ”vanning”. Det fanns ofta ett antal gatehus vilka var bostäder för till exempel lantarbetare som inte ägde egen jord att bruka eller byns hantverkare. Skriftliga källor från 1570-talet visar att kronan ägde bortåt hälften av alla gårdar på Söderslätt. Under medeltiden tillhörde ett stort antal gårdar kyrkan, som dock fick lämna ifrån sig många egendomar till kungen i samband med reformationen (1536). Däremot fanns det bara ett par adelsgårdar på Söderslätt vid den här tiden, så frälset hade tydligen ganska lite inflytande över området.

Under 1800-talet genomfördes jordskiftesreformerna, som innebar att markägor slogs samman till större enheter och att många gårdar flyttades ut ur bygemenskapen till enskilda lägen. Detta resulterade i den spridda bebyggelse som finns på Söderslätt idag. Gårdarnas tidigare platser inom byn bebyggdes ibland på nytt med till exempel fler gatehus. Dessutom byggdes gärna skolhus, fattighus, handelsbod – år 1886 tillkom järnvägsstationer i bland annat Håslöv och Skegrie för banan Malmö-Trelleborg (nedlagd kring 1960). Skiftena gjorde inte att byarna försvann. Men de fick ofta en smärre geografisk förskjutning och bebyggelsen förändrades till både utseende och innehåll.

(Text från Riksantikvarieämbetets hemsida)